I utvandrarbygd med Halmstad-TOK-ar

[Yngve Göransson]

Ett nytt fantastiskt resekåseri från Rune Ericsson, Halmstad

Bilder från resan kan ni se i vårt fotoalbum. Klicka här !


I utvandrarbygd med Halmstad-TOK-ar

Tre soliga dagar, åtta TOK-ar, fem län och åttioåtta mil. Så kan man kort sammanfatta vår höstrunda som i huvudsak kretsade kring miljöer beskrivna av Vilhelm Moberg. Han som väl får anses som Sveriges mest lästa författare genom tiderna.
Fredagen den 2/9 kl. 09.00 var vi (Anders, Ingvar, Mats G, Jerker, Alruni, Jan-Åke, Nils och undertecknad) startklara för en resa mot Småland och Moshultamåla som första anhalt.
Dock blev vi försenade halvannan timme då mitt bakdäck just då behagade göra en utandning och plötsligt befann sig i ett avslappnat tillstånd. Bara att skruva loss hjulet för ett akutbesök hos gummidoktorn som konstaterade att käglan på ventilen läckte. Snabb åtgärd och tillsammans med hjälpsamma kompisar var däcket med ny frisk luft på plats på rekordtid. Vädret då, - skulle fader Pluvius hålla tätt? På väg till Simlångsdalen stannande dagens färdledare Anders och beordrade regnställ på. Helt onödigt skulle det visa sig ! Molntäcket sprack upp, solen visade sig och så gjorde den gjorde resten av vår resa.
På vägen mot dagens mål och vandrarhemmet i den gamla skolan gjorde vi några stopp utmed vägen. Vid Möckeln fick vi av Anders veta att sjön var en stor rackare men med ett blygsamt djup på 12 meter. I detta vatten lever den relativt ovanliga och fridlysta malen, - den utan vingar. Sedan körde vi runt sjön Mien och stannade vid en sagolikt vacker utsikts och badplats. Gott kaffe och ytterligare en marin lektion där vi fick veta att sjön är en av landets äldsta sjöar, bildad genom ett meteroitnedslag före istiden. Den har kristallklart vatten med ett siktdjup på 10 meter. Men hur djup är den ? Därom tvistar de lärde. Varierande uppgifter förekommer och kanske kan någon av läsarna reda ut begreppen ? Vi vill gärna släppa frågan och få nattsömnen tillbaks.

I Lessebo mötte Rolf Bengtsson upp och visade museet och ortens historia från järnbruk till pappersbruk. Därtill fick vi se bakstugan där man får baka sitt eget stenungsbröd. Detta är en populär företeelse långt utanför orten och allmänheten måste boka sina baktider flera månader i förväg. Innan avresan fick vi en väl tilltagen påse med bullar och en limpa stenungsbröd med oss från bageriet. Därmed var resten av resans fikabröd och frukostmackor ordnade. Stort tack till Rolf för hans vänlighet !

Strax var vi framme vid första dagens etappmål, Moshultamåla. I byn föddes Vilhelm Moberg år 1898 och på platsen där han föddes finns i dag endast en minnessten kvar. Vi hyrde in oss i den gamla skolan som numera är ett vandrarhem. För 520 kronor fick man nattlogi för två nätter, frukost, sänglinne och handdukar.
Resans första kväll var ljum och vänlig. Vi satt ute i kvällsolen och grillade och magmusklerna tränades med hjälp av kraftiga korvar och potatissallad modell ”Lyx”. I sena timman gymnastiserade vi även hjärnan med att lösa Jerkers underfundiga rebusar. Så finurligt sammansatta att vi måste jobba samordnat och kollektivt för att klara uppgiften. Dagen var slut och det var vi också, - god natt mc-lovers.

Dag två gick på småvägarna söderut genom Kalmar län vidare mot Blekinge för att sedan vända norrut mot vårt hem i Moshultamåla.
Ingvar hade laddat sin GPS med strategiska ”waypoints” och vi kunde efter hand konstatera att verkligheten inte stämde med kartan, - eller var det kanske tvärtom. Vi fick under dagen mycket bra träning på en mc-manöver kallad ”akutvändning på enskild grusväg”. Det innebär att man utnyttjar den smala grusvägens två parallella hjulspår för fram respektive bakhjul. Sedan gungar man sig fram och tillbaka mot grässvålen i vägbanans mitt, samtidigt som man vrider styret i koordinerade rörelser åt höger och åt vänster. Blicken fixeras skräckslaget rakt ner i backen med öppet visir för att undvika den s.k ”skräckimman”. Vi kunde konstatera att vissa vägar troligtvis inte är mycket bättre nu än på Raskens tid, - två hjulspår mellan stengärdesgårdarna. Nåväl, efter lite intrimning så hittade Ingvar bra vägar igen och med bra vägar menas rejält krokigt och asfalt.
Vi passerade havsvyer i Ronnebytrakten och vände ”hemåt” via Bräkne Hoby och i Emmaboda tankade vi raketbränsle på Runes Mack, inför söndagens återresa. Och det viktigaste av allt, provianteringen inför kvällens middag. Efter en mycket varm och solig dag och c:a trettio mil, längtade kroppen efter en svalkande dusch och en pilsner innan kvällens mästerkock Anders dirigerade sina styrkor i köket. Vi var helt överens om att ju fler kockar ju bättre soppa. Det vill säga, om man hjälps åt så blir det mer än bra. Snygg dukning, gott käk, och snabb disk och därmed rent kök. I övrigt ägnades kvällen åt en tipstolva och Jerker blev kvällens tipsmästare. Något generad men mycket stolt mottog han priset, en unik tavla att placeras på hedersplats i pojkrummet.

Söndag morgon och förberedelser för hemfärd. Vi bottnade med en stadig frukost med Lessebomacka och vi städade och vädrade. Denna hemresedag hade undertecknad fått uppdraget att vara färdledare. Eftersom jag inte har någon GPS hade jag ”rekat” vägar i lönndom och gjort min egen roadbook. Varje kurva, backkrön, feldosering, korsning och potthål var memorerade i detalj. Dessutom fulltankad med raketbränsle hos Rune i Emmaboda dagen innan. Med dessa förutsättningar kan ni räkna ut att mina färdkamrater fick det svettigt på resans soligaste och varmaste dag. Redan vid första uppehållet på den idylliska rastplatsen vid det lilla kraftverket i Bro efter en halvtimmes morgonpass, fick halva gänget besöka ett litet rött hus med ett välkomnande hjärta på dörren. Ingvar ställde i sammanhanget en kontrollfråga om just raketbränslet. Nåväl, ”hemåt på stolta vingar” via småvägar och småbyar i riktning mot Tingsryd, Osby och middag på golfrestaurangen i Vittsjö för att därefter påbörja inflygningen mot Halmstad på eftermiddagen.
Efter att ha summerat och försökt att smälta intrycken från detta veckoslut, i huvudsak från Småländska miljöer, har man onekligen fått sig en tankeställare. Korpamoen, kyrkbacken i Ljuder, milslånga stengärdesgårdar och ödegårdar är sådant som i någon mån kan hjälpa oss att förstå hur folk har haft det och under vilka betingelser man trots allt kunde skapa förutsättningar för dagens välstånd. Just detta har ju Vilhelm Moberg skildrat i flera av sina böcker. Tack vare honom fick vi inspirationen att som ryttare på våra järnhästar ta oss tillbaks och färdas i historien. Där Raskens knarrande vagnshjul smörjdes med sniglar och drogs av oxar, där i samma spår rullade nu under tre dagar Bridgestone och Metzler med kraft från V-tvinnar, boxrar och raka fyror. Utvecklingen har gått framåt, men till vilket pris ?
Hoppas denna reseberättelse kan inspirera andra TOK-ar att vrida styret mot utvandrarbygderna och köra på dessa historiska vägar som med all tydlighet visar att även i dag tvingas folk utvandra från sina gårdar och hus i glesbygden in till tätorter och städer. Aldrig har jag sett så många övergivna hus och stugor och så många som var skyltade ”TILL SALU”. Utveckling eller avveckling, - välj själv.


Ni som har Google Earth kan följa vår resrutt om ni klickar på filerna KMZ, dag 1-3 nedan. Datateknikens under som gör att vi kan dela med oss lite av resan.


Lars-Rune Ericsson Halmstad.


http://oldknutters.se/downloads/Utvandr ... 110902.kmz
http://oldknutters.se/downloads/Utvandr ... 110903.kmz
http://oldknutters.se/downloads/Utvandr ... 110904.kmz


Har du inte Google Earth installerat? Finns att hämta gratis här !
http://www.google.com/earth/index.html

Och som sagt bilderna finns att beskåda här:
Klicka här !