En resa till Goslar i Tyskland

Har du varit ute på någon egen tripp i Sverige eller utlandet, dela gärna med dig av dina upplevelser här

Moderatorer: Yngve Göransson, Hans J, Styrelsen

Meddelande
Författare
Användarvisningsbild
Yngve Göransson
Site Admin
Inlägg: 190
Blev medlem: tis 24 feb 2004, 22:54
Ort: Getinge
Kontakt:

En resa till Goslar i Tyskland

#1 Inläggav Yngve Göransson » tor 26 jun 2014, 20:21

Här kommer Lars-Runes poetiska reskeskildring från en MC-resa i Tyskland.
Bilder från resan finns att beskåda i vårt Fotoalbum på nedanstående länk:
Klicka här för att komma till bilderna.

Bild

07. I väntan på klassiskt tysk husmanskost……….


Ja, så kom då äntligen den efterlängtade dagen. Dagen då vi fick starta vår efterlängtade resa till de tyska Harzmassiven (1.140 m.ö.h) med sina omskrivna motorcykelvägar. Under hösten och vintern har vi planerat, diskuterat och näst intill annekterat området omkring staden Goslar, som vi valde för vårt basläger under en dryg veckas mc-körning. Staden grundades redan 922 och är med sin unika stadskärna upptagen på Unescos världsarvslista. Förutom fem gasglada Halmstad-TOK-ar på motorcyklar i juni 2014, så besattes staden av skjutglada svenska tokar redan under trettioåriga kriget. Ingvar B, Alruni S, Jerker A, Anders K samt undertecknad drog iväg annandag pingst vid frukosttid. Tio dagar och 240 mil senare gick vi i mål i Snöstorp, med välmörat sittfläsk och en riklig skalbaggscocktail på visiren.

Vi tog oss via transportsträckan Helsingborg-Helsingör-Rödby-Puttgarden vidare till Lutzow, en liten ort med c:a 1.500 invånare i Mecklemburg-Vorpommern. Vi chansade på första bästa övernattningställe och det blev bingo direkt. Ett oansenligt snusbrunt tegelhus med fasadskylten Scharfe Kurve (skarpa kurvan) visade sig innehålla mycket komfortabla rum och ett restaurangkök av hög klass. Allt till ett mycket förmånligt pris. Nattvilan var efterlängtad efter 45 mil, en delikat kvällsmiddag, några svalkande ölsejdlar och en avslutande kvällspromenad på byns enda gata med en enda ”sharfe kurve”.

Dag två hade vi kompassen inställd på Goslar. Anders hade föreslagit att vi skulle köra via den lilla staden Ludwigslust (12.000 innevånare)och besöka de centrala delarna omkring det stora slottet och slottskyrkan, vilka uppfördes på uppdrag av hertig Fredrik II. Denna plats rymmer en tragisk historia och den finns omskriven i ett avsnitt av Göran Rosenbergs bok ”Ett kort uppehåll” . C:a en halvmil norr om Ludwigslust i den oansenliga orten Wöbbelin uppfördes det sista tyska koncentrationslägret som inte var helt färdigbyggt när amerikanska trupper stod utanför Ludwigslust den 1 maj 1945. För att göra en lång historia kort, så befriades fångarna och tvåhundra lik från Wöbbelin uppradades mellan slottet och kyrkan i Ludwigslust. Tvångskommenderade stadsinvånare gräver massgraven på order av amerikanska soldater. De tvingas defilera förbi de döda kropparna och den amerikanske militärkaplanen George Wood pekar på deras skuld och skam: ”Blott xxx kilometer från era gemytliga hem tvingades fyratusen människor att leva som djur. Inte ens fodret som ni gav till era hundar delade ni med er. Även om ni påstår att ni inte haft någon kännedom om dessa döda är ni både enskilt och gemensamt medansvariga för illdåden mot dem”. I dag är platsen restaurerad och gravstenar i ljusgrå granit med davidsstjärnor och kors ligger symmetriskt nedbäddade i den gröna gräsmattan under lindarna. Läs gärna Göran Rosenbergs prisbelönade bok och ni får en bättre bild av vad som hände. Återgivet i både text och bild, som en påminnelse för oss alla för att förhindra en återupprepning av mörka krafters ännu mörkare syften. Tagna av stundens och historiens allvar åkte vi vidare mot destination Goslar. Lite gråa molntussar började torna upp sig på himlavalvet. Vi checkade in på Ramada Hotel Bären och vi fick fina rum med balkong och med promenadavstånd till centrum med sina unika byggnader och pulserande folkliv. När vi släckte nattlampan för kvällen började ett häftigt åskväder. Korsande blixtar på himlavalvet lyste intensivt upp vår tillvaro innan John Blund tog över. Lyckligt lottade kunde vi konstatera att vi undkom dagens oväder helt torrskodda med bara några timmars marginal.

Dag 3 vaknade vi utsövda och pigga, drog upp rullgardinerna och beskådade en mörkgrå himmel med regntunga skyar mot Harzbergen. Väderprognosen var dock i positiv anda och humöret på topp. Vi tog ett snabbt och demokratiskt beslut, Anders och Ingvar tog sig självmant, vandrande i regnställ till närmaste biluthyrare. Inom kort var vi på en dagslång och bilburen rekognoseringsrunda och efter hand sken solen igen. Vi hittade vad vi sökte, fina mcvägar och kaffesuget ledde oss till ett café inrett med gamla rokokomöbler, en ständigt skrikande papegoja och en jamande katt i bur. Café eller zoo-butik, - det var frågan. I Hahnenklee besökte vi en mäktig stavkyrka, eftersom vi kände ett trängande behov att fylla på med lite kulturella inslag, som balans åt de världsliga och ytliga aktiviteter som vi normalt ägnar oss åt. En lunch på turistgatans uteservering satt fint innan vi fortsatte. Stannade till viden magnifik ”örtagård” mitt ute i skogen. En originell citrongul byggnad i japanskbyggnadsstil blev föremål för fotografering. Vidare mot hotellet och nu hade vi grundat för veckans hojturer.

De närmast följande dagarna var det mc-åkande för hela slanten. Hela området består av mc-vägar av varierande slag. Vissa är smala och med mycket ojämn beläggning, andra med rena banstrukturen och gemensamt är att de går upp och ned och aldrig rakt fram. Under helgerna och semesterperioden möter man, blir omkörd och kör om motorcyklister av olika nationaliteter. Vissa vägavsnitt har både långa och korta nypande kurvor. I branter som är skyltade med exempelvis 18 % lutning varnas trafikanter på stora skyltar för motorcyklar som kan komma över på fel vägbana. Stoppförbud råder på många av dessa avsnitt. Stora delar av Harzområdet utgörs av nationalparker. Området vid Brocken var ett spärrat område för turister efter andra världskriget, fram till 1961. Numera vimlar det av turister som delar sina upplevelser med häxorna som sedan urminnes tider har Brocken som sin samlingsplats. En smalspårig ångloksbana genomkorsar området och i det branta stigningarna kan man se den svarta rökpelaren från loket som arbetar under högtryck för att ta sig upp mot slutstationen. Landskapet är inte lika öppet som ex.vis Norge. Höga och vildvuxna trädridåer skymmer stundtals utsikten, vilket är en konsekvens av nationalparkernas syften.

Dag fyra blev en händelserik dag. Anders ledde oss in på en mycket liten, kraftigt stigande och smal väg, av ren nyfikenhet och äventyrslusta. Efter några kilometer blev det stopp på en uppröjd plats och vi fick vända åter. På halva vägen nedför, i en brant högerkurva fick vi möte med en timmerlastbil med tvåaxlat släp. Tvärstopp! Det gick inte att mötas på vanligt sätt, ej heller vända! Genom olika tricks och samspel med lastbilen och motorcyklarna och med hjälp av stödremsan mellan vägbanan och stupet klarade vi upp situationen. Värst drabbad blev broder Jerker som med sin fullastade Varadero var så bred och tung att undertecknad och Anders fick gå bredvid för att stötta ekipaget, samtidigt som Jerker med ena handen fick förankra sig i bilens laststolpar. Jerker gör inte någon hemlighet av att han har respekt för höjder och när räddningsaktionen var över steg pulsen i topp och ansiktsfärgen var ungefär som lättmjölk, vit med en lätt nyans i ljusblått kring läpparna. Uttrycket ”In die Hose kacken” fick plötsligt ett ansikte. Lätt skräckslagna kändes våra mc-uniformer mer som en våtdräkt i den stekande solen. Och som om detta inte var nog ……… Ingvar filmade hela äventyret med sin hjälmkamera. Den filmsnutten skall vi njuta av när vi återsamlar gänget för en summering av vår resa. Det blev 20 mil i sadeln denna dag och vi tyckte nog att vi förtjänade ett par svala bärs på balkongen när vi kom hem till rum 233. Jerker baddade pannan, masserade sina skäggiga kindknotor och färgen återvände. Lätt rosig om kinderna blev han till och med lite kaxig av ölen och menade att; ”sånt´ här tillhör föreställningen”. Jag tyckte mig skymta ett kvitto från Goslar Unterväsche –Shop när han bläddrade i plånboken, - men jag kan ha fel.

Ny dag och nya möjligheter. Vädret fint och mycket varmt. Vi besökte bland annat kraftverksdammen i Rappbode. Med en höjd på 120 meter erbjöds vi att åka fastspända i en sele från bron i en hastighet av 85 kmH. Det kostade 400 kronor och det var priset som gjorde att vi avstod. Eftersom vi alla är ekonomiskt medvetna så nobbade vi erbjudandet av just det skälet, - absolut inget annat. Om vi ändå hade provat så hade vi enligt arrangörens reklam garanterat fått en s.k ”Harzdrenalinkick”, vilket ingen av oss betvivlade. En del gruslagningar i området omkring S:t Andreasberg gjorde körningen stundtals lite spänd och i kombination med lutningsgrader upp till 18 % fick man vara fullt fokuserad på vissa sträckor. Det blev 18 mil den här dagen och återsamling i Goslar på eftermiddagen för nya planer. Vi bestämde oss för en mc-ledig ”studiedag” och låta apostlahästarna ta oss fram i Goslars unika stadskärna med besök på olika sevärdheter, restauranger och ölserveringar. Här vandrade och fotograferade vi så telefonerna gick varma. Pampiga husfasader från 1300-talet, klockspel, slott, kyrkor, tinnar och torn, dukatmannen, sarkofager, häxor och annat löst folk fastande på plåten. Häxorna är en turistsymbol som syns både här och var i stadsbilden, tack vare närheten till Brocken i Harzbergen. Och som de modelejon vi är, så inhandlade vi skor och skjortor som vi aldrig skulle hitta på Dressman eller Skopunkten. En god middag på hotellet och fortsatt körplanering avslutade dagen.

Tidig revelj, persedelvård, hoppa i uniformen och hjälm på. Denna söndag med fint (varmt!) väder lockade fram mängder med mc-åkare. Dessutom muskelbilar som körde i grupp och som testade både väghållning, fartresurser och däckgummi. Vid en fikapaus hos en fotbollsklubb fick vi av klubbmästaren tips om en väg som visade sig vara den bästa av alla vi körde. Sträckan mellan Bad Frankenhausen och Kelbra var helt perfekt men den krävde uppmärksamhet både i backspeglarna, framåt och långt in i kurvorna. En lång dag och 30 mil satte sina spår och vi var tömda på nästan all energi när vi kom åter till Ramada Bären.

Dagen efter tog Jerker oss ”ut i det blå”. Dagens tema var improvisation, fritt val, får se var vi hamnar. Det blev nya vägar, gamla vägar men baklänges, upplevelser och vändningar på garageuppfarter och andra spännande platser. Ingvars GPS ledde oss på rätta vägar i de fall det fanns tveksamheter på den 25 mil långa slingan. På kvällen kollade vi VM-matchen mellan Tyskland och Portugal. Med storbild, restaurang och några öl tillsammans med tyska fans hjälpte vi landslaget fram till en storseger och förnedring av Portugals stjärnor. 4-0 säger ju allt och Ronaldo och grabbarna hade det nog svårt med nattsömnen. Kyparen på restaurangen blev så till sig i trasorna att han tömde en halv bägare i famnen på Ingvar. Kyparen torkade och vi tröstade och Ingvar tog den stressade situationen med sedvanligt lugn och han doftade viking.

Tisdagen den 17/6 var det dags för en tvådagars hemfärd. Härförare var Alruni som på sedvanligt sätt, in i minsta detalj hade planlagt rutten upp till Rödby. Det blev en tuff dag och passagen via Lubeck satte oss på prov för att hålla ihop gruppen genom de hårt trafikerade gatorna inne i centrum. Ett par av oss hade lite extra plats i väskorna och det blev ett stopp på en känt apotek i Heiligenhafen. Klunkande drog vi vidare och efter dagens 40 mil checkade vi in på Dan-Hotel i Rödby, ett hotell som sett sina bästa dagar och vi avslutade med en pizza på bykrogen innan sängdags.

Onsdag morgon, alla vaknade med hemlängtan i blicken. C:a 30 mil hem genom Danmark på motorväg är ju inte det mest spännande mc-scenariot. Anders tog initiativet och täten och ledde oss med säker hand från Rödby kl. 08.30 och vi gick in för landning i Halmstad vid lunchtid. Vi valde vägen via Helsingör-Helsingborg och som vanligt var det vägbyggen i gång i Köpenhamnsområdet. Rika på minnen, lagom trötta och glada över att allting gått bra och att inga olyckor inträffat sa vi ”hej då, - ses snart igen … auf Widersehen”. Bugade och tackade Frau Merkel för att hon lånat ut Harz och bjudit oss på bästa tänkbara väder, kryddat med några effektfulla nattblixtar och åskknallar från Brocken. Vi tror oss veta att detta var en välkomsthälsning från massivens alla häxor. Harz-området kan varmt rekommenderas om ni vill ha spännande, krävande och variationsrik körning. Man kan säga att vägarna är målet och sevärdheter och kulturella inslag får man i städerna och byarna, vilka är verkligt genuina. Bilder med texter från vår resa finns samlade på forumets galleri.

Bild

Reserapportör
Lars-Rune Ericsson

Återgå till "Egna Reseberättelser"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst