Gutterutten Norge

Har du varit ute på någon egen tripp i Sverige eller utlandet, dela gärna med dig av dina upplevelser här

Moderatorer: Yngve Göransson, Hans J, Styrelsen

Meddelande
Författare
Användarvisningsbild
Yngve Göransson
Site Admin
Inlägg: 190
Blev medlem: tis 24 feb 2004, 22:54
Ort: Getinge
Kontakt:

Gutterutten Norge

#1 Inläggav Yngve Göransson » ons 03 jul 2013, 21:09

Lars-Rune Ericssons Rapport från ”Gutterutten”

Bild
Neråt mot dalen genom skarpa och branta hårnålar från Gaularfjellet.

Fler bilder kan ses i vårt fotoalbum, länk dit hittar du längst ner i detta inlägg.

Under hösten och vintern när dagarna har varit som mörkast har vi, några Halmstad-TOK-ar, träffats på stadens caféer för att smida resplaner för årets säsong. Norge ligger av tradition oss varmt om hjärtat och här finns ju oändliga variationer på vägar, sevärdheter och naturupplevelser. I år spenderade vi åtta dagar i sadeln och det blev till slut 250 mil. Vi hade en fantastisk tur med vädret och det blev endast tre timmar med nederbörd och resten av milen slukade vi i strålande sol. Vår ambition var att inte att bara besöka välkända sevärdheter utan även planera rutter där vägarna var målet. Vägar som lockar fram det bästa av motorcykelåkning. Genom tips från likasinnade kollegor, kartstudier, Google och Visit-Norway kom vi fram till en ”Gutterutt” som skulle passa oss alla fem i gruppen. Vi som körde var Alruni Storm, Nils Larsson, Ingvar Bengtsson, Anders Kolhammar samt undertecknad. Klockan 07.30 den 9/6 startade årets Norgeäventyr från Spånstad-kioskens parkering i Åled.

Första dagen blev av naturliga skäl en ren transportsträcka och vi valde att gasa genom Halland-Småland-Västergötland och Värmland till tant Selmas hemtrakter i Sunne. Här övernattade vi på Broby Gästgivargård mitt i byn. Ett boende i vandrarhemsmiljö med bra standard på både sängar och frukost.

Dag två siktade vi mot Hamar. Vi passade på att ta resans första paus på Tossebergsklätten, även känd som Gurlitta klätt i Selma Lagerlöfs diktning. Berget är 343 meter högt och ligger med en milsvid utsikt över Fryksdalen och sjöarna. På en ringlande smal och brant väg som på 2 km stiger 200 meter, når man toppen där det finns både restaurang och utsiktstorn. Tyvärr var vi så morgonpigga att Gurlittas tillsyningsman ännu inte lämnat sänghalmen och han hade glömt att låsa upp vägbommen strax före målet. Här blev det krisläge och komplicerade vändningar och balansakter med fullastade motorcyklar. Vi körde vidare genom klassisk Finnskogamark och passerade bland annat den lilla byn Höljes som erbjöd en efterlängtad toalett för akut behövande. Höljes är känt som ett eldorado för rallykrosselitens EM-tävlingar. Byns 150 urinnevånare får under första helgen i juli besök av c:a 25.000 motorintresserade gäster ! På måndagseftermiddagen nådde vi dagens etappmål Seiersteds Pensionat. Ett pittoreskt boende några hundra meter från Hamars centrum där vi för övrigt intog kvällens kryddstarka måltid på en Turkisk restaurang. Den soliga eftermiddagen tillbringade vi i pensionatets syrenberså med lite medhavd hjärnjympa. Här visade det sig, till övrigas stora förtrytelse att Alruni var den som hade flest och bäst hästar i stallet. Ett mycket unikt förstapris utdelades till den blygsamt rodnande vinnaren. Övriga avundsjuka deltagare dekorerades med en kraschan på T-tröjan strax under vänster bröstvårta. Alla var nöjda och vi svingade en bägare till Alrunis ära, - ”master of the brain”.

Dag tre började äventyret få lite mer omfattande dimensioner. Målet för dagen var Åndalsnäs och vandrarhemmet där. Detta var expeditionens basläger före uppstigningen på Trollstigen. Och som historikern Hans Willus kanske skulle uttryckt det: ”Expeditionens mentala status sätts nu på prov. Ovissheten, rastlösheten och oron sprider sig i gruppen. Aptiten minskar dramatiskt, törsten ökar, -ett tydligt tecken på mental påfrestning. Respekten för och de påtagliga riskerna vid de hisnande stupen sprider en smått irriterad stämning. Expeditionens samarbetsförmåga kommer nu att prövas på allvar. Läget är spänt och stämningen så förtätad att man kan ta på den”.

Men innan vi var framme vid etappmålet i Åndalsnäs, så hade vi stannat till vid Slettaforsen där vi tillsammans med tyska turister njöt av de framvällande vattenmassorna som vilt och vackert faller 40 meter ner mellan klippskrevorna och de unika bergsformationerna. Vi besökte även den unika järnvägsbron, Kyllingbrua i Verma. Den påbörjades 1913 och stod klar tio år senare och än i dag passerar tågen över den 76 meter långa valvformade stenbron, 60 meter över Raumaälven. Den kostade på den tiden 676.000 norska kronor att bygga. Ett mäktigt hantverk som är både vackert och imponerande vad gäller byggteknik och hållfasthet. Kort sagt, - ett mästerverk av den tidens kunniga yrkesmän, vilka är värda all beundran. Vi drog vidare genom Romsdalen och välkomnades till dagens slutmål av den mäktiga Trollväggen/Trolltindan som gav oss en föraning om vad som komma skulle. Hela 1.700 meters höjdskillnad från dalens botten till toppen och med en 1.000 meter hög klippvägg ingav respekt och naturscenerierna var bedövande vackra.

Efter en natt med orolig sömn intog vi frukosten under påtaglig tystnad. Anders, sin vana trogen fulltankade sin termos med kaffe om abstinensen skulle bli för stor. Jag noterade att en av mina kamrater hade begränsad matlust och satt mest och vispade runt i filmjölken, gjorde hjärtformade mönster likt en välutbildad barista. Dag fyra med den inledande Trollstigen och de därpå följande Geirangerstupen och stigningarna hade tydligen slagit klorna i oss. Nu var det skarpt läge och fullt fokus. –”Nu är det viktigt med low gear” , påpekade någon omtänksam resekamrat! Helt onödigt, eftersom det stod klart och tydligt på vägskyltarna, vilka kompletterades med en ”hisnandefaktor” ex.vis 12 %. Klättringen uppför stigen gick bra och den utbyggda utsiktsplatsen på toppen var en arkitektonisk fullträff som med sitt strikta linjespel och rustika materialval passade väl in i naturen. I Geiranger var det lätt kaos i centrum och på vägarna till och från de mycket vackra utsiktsplatserna. Foto-maniska Japaner, marschdiciplinerade Tyskar och bredrövade Amerikaner hade vissa problem att samsas, med turistbussar och Halmstad-TOK-ar på den smala och krokiga genomfartsleden. Dock kunde vi mötas i vänskapens tecken på den mest frekventa utsiktsplatsen för att gemensamt fylla på våra minneskort. Vi planerade att därefter ta oss upp på Dalsnibba (1.476 m.öh) men det kostade 117 svenska pengar per man. Vår snålhet och tillfälliga mättnad på vackra utsiktsplatser fick oss att avstå. Vi gick ned för landning i Skei och övernattade på ett alldeles utmärkt Best Western-hotell intill Jölstadvattnet. På kvällen njöt vi av en perfekt middag efter en som vi tyckte ganska tuff dag, upp och ned, kors och tvärs och med mycket ”kill i magen”.

Reveljen dag fem sköttes alldeles utmärkt av några fiskmåsar utanför vårt halvöppna rumsfönster. I rätt tid, med rätt decibel och envetet lång för att vi inte skulle somna om. Vi lämnade Skei bakom oss och det blev en äventyrlig färjetur över Sognefjorden till Vangsnes. Bara Anders hade uppfattat att vi inte skulle köra av färjan vid första hamnstoppet. Bara vända motorcyklarna. Vi övriga föll för grupptrycket och körde i land för att snabbt konstatera att vi måsta vända för att inte bli akterseglade. Språkförbistring, - förmodligen. Nu mer vet vi vad ”snu” betyder på svenska; Vänd ! I Vangsnes blev vi ståtligt välkomnande av den enormt stora statyn, vikingen Fridtjof. Statyn är hela 12 meter hög och är placerad på en stensockel som är 14 meter. Blickande ut över fjorden är han mytomspunnen och 1913 skänktes denne viking till Norska folket av den tyske kejsaren Wilhelm II. Invigningen skedde under pompösa former med deltagande av den Norske kungen Hakon den VII. Norrmännen visade emellertid blandade känslor för kejsarens välvilja och intresse för fornnordiska sägner. Vid foten av Fridtjof odlas i dag stora volymer av hallon i ringlande växthus på de bördiga sluttningarna. Vår resa fortsatte mot dagens etappmål i Eidfjord längst in i fjorden, i närheten av den berömda gården på Kjeåsen. Åter igen hade vi tur med boendet och maten. Eidfjord Fjell och Fjordhotell bjöd på fin utsikt mot hamnen med sitt nybyggda jättehotell för turister från de mäktiga lyxkryssarna, vilka kunde ankra upp vid bryggan i direkt anslutning till hotellets entrédörrar. En avslutande kvällspromenad i byns konstnärs och hamnkvarter passade bra innan vi önskade varandra god natt.

När vi drog upp rullgardinerna på morgonen dag xxx blev vi besvikna. Låga moln och regn gjorde att sikten var begränsad. Våra planer på att besöka Kjeåsen på den 600 meter höga klippavsatsen intill Simadalsfjorden fick ställas in. Vi ägnade stor del av frukosten åt att diskutera regnställ på eller regnställ av. Vi fick en färsk väderleksrapport av receptionisten och den visade ett par timmars regn och med ljusnande utsikter när vi kommit upp på Hardangermassiven. Inget att be för, efter ett svettigt och akrobatiskt påklädningspass var vi redo för Pluvius attacker och bakhåll. Uppåt, uppåt mot Hardanger och där uppenbarade sig Sysenvattnet. En insjö som är ett reglerat vattenmagasin med en imponerande invallning. Sjön är strax över 10 kvadratkilometer stor och ligger på 940 meters höjd över havet söder om Hardangerjökeln. Invallningen består av en 81 meter hög mur och vattnet leds i tunnel vidare till Simadalens kraftverk i Eidfjord. Här har man verkligen tagit tillvara kraften i naturtillgångarna på ett sätt som belastar miljön så skonsamt som möjligt. Färden gick vidare med mycket snö i vägdikena, på vidderna och med delvis isbelagda sjöar. Temperaturen sjönk till + 2,5 grader och beslutet om regnställ på var vi tacksamma för. Fina mc-vägar med öppna kurvor och vackert landskap och en vänlig sol mötte oss på vägen mot Gol, Geilo, Fagernes och Docka. Här stannade vi för en eftermiddagsfika och vips försvann en välfylld plånbok lika snabbt som wienwrbrödet. Men personalen var vaken och ärlig och plånboken kom till rätta till slut. Dagens etappmål var Comfort Hotell i Gjövik. Ännu ett bra boende med en restaurang i mycket trivsam miljö med mycket folk som firade helgen med en fredagsrunda på Egons. Allt var på topp. Stämning, miljö, mat och inte minst priset, multiplicerat med 1.17 Sek.

Vi började så smått att summera veckans händelser och planera lördagens tur till den filmiska metropolen Åmål vid Vänerns västra strand. På vackra och fina vägavsnitt utmed sjön Mjösa tog vi oss söderut och bestämde oss för att kolla upp hur det såg ut i Eidsvoll, platsen där man utarbetade Norges grundlag den 17:de maj 1814. Tyvärr var byggnaden omgärdad av vindskydd och byggnadsställningar och helt osynlig för besökare. Anledningen var att man renoverade och rustade upp området inför det stundande 200-års-jubiléet 2014. Vi fick nöja oss med att trampa på historisk mark innan vi fortsatte mot gränsen. Trafiken tätnade efter Kongsvinger mot den svenska sidan. Många norrmän var på väg att bunkra upp sina mat och spritförråd i Sverige. I Morokulien, detta ”låtsasland”, var norska tullare utplacerade på strategiska platser för att göra sina beslag av otillåtna varor. Inga tullare var intresserade av oss TOK-ar så vi fortsatte ohotade mot Åmål där vi blev väl omhändertagna på Villa Örnäs Bed and Breakfast vid Vänern. En pilsner på balkongen satt fint och vi fördelade broderligt veckans utlägg och klarade omräkningen i valutakurserna till allas förvåning. Kvällen avslutades med en måltid på ströget i en stad som var överraskande vacker. Fina kulturbyggnader, båthamn, marina kvarter, gröna parker och välputsade raggaråk. Stanna gärna till i Åmål om ni har vägarna förbi.

Söndag morgon, - final day. Hemlängtan och lite trötta efter en intensiv Norgevecka med många upplevelser och aktiv körning . Från Åmål körde vi via Mellerud, trestadsregionen, Sollebrunn, Alingås, Borås, Svenljunga och Halmstad. Vi slöt cirkeln på Spånstadkioskens parkering och kunde tacksamt notera att inga olyckstillbud inträffat och med många fina reseminnen i bagaget.

Vart går resan nästa år? Diskussionerna är redan igång och kanske blir det en tur mot sydligare breddgrader. Vi är ett stort tack skyldiga till Alruni som lagt ned ett stort jobb på en roadbook som var lika välskriven och detaljerad som en doktorsavhandling. Att han dessutom ”torrsimmat” sträckan via Google Earth gjorde att varje korsning var dokumenterad på micronivå. Vägbyggen, postlådor, refuger, rabatter, häckar m.m. Allt fanns med. Svagheterna i GPS-navigeringen korrigerade han vid några tillfällen med en bestämd ordergivning och en gestikulerande vänsterarm. Gruppen vill gärna rekommendera den här turen till er som funderar på en Norgetripp. Hör av er om ni har några spörsmål.

Hälsningar
Lars-Rune Ericsson

Länk till Fotoalbumet!

Återgå till "Egna Reseberättelser"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 0 och 0 gäster