Lars-Runes resekåseri från Norge

Har du varit ute på någon egen tripp i Sverige eller utlandet, dela gärna med dig av dina upplevelser här

Moderatorer: Yngve Göransson, Hans J, Styrelsen

Meddelande
Författare
Användarvisningsbild
Yngve Göransson
Site Admin
Inlägg: 190
Blev medlem: tis 24 feb 2004, 22:54
Ort: Getinge
Kontakt:

Lars-Runes resekåseri från Norge

#1 Inläggav Yngve Göransson » ons 27 jun 2012, 20:05

Lars-Runes efterlängtade årliga resekåseri !


Sov dåligt på måndagsnatten. Lätt ångest och lite orolig.
Beklagade mig för hustrun som tog ganska lätt på saken. ”Det är nog morgondagens Norgeresa som spökar”, sa hon och släckte lampan. Jag funderade någon timma på hennes diagnos och konstaterade att hon nog hade rätt. Hur skulle det gå ? Hade kompisarna verkligen tänkt på allt, - pyjamas, lukta gott, rakhyvel, rena kalsonger, varma strumpor, en lite snyggare skjorta, valuta, registreringsbevis, gurgelvatten etc. etc. Som ni förstår hade jag fog för min oro. Somnade av utmattning vid ettsnåret och vaknade med spänd förväntan innan väckarklockan larmade.

Äntligen, tisdag morgon den 5 juni och nu styr vi kosan till våra f.d unionsbröder. Vinterns reseplanering skall sjösättas och nu får vi kvittens på om det hela fungerar enligt uppgjorda planer. Klockan 08.00 var det uppställning och marschfärdiga (Ingvar B, Jerker A, Nils L, Alruni S, Anders K och undertecknad) på parkeringsplatsen vid Lizzies Café i Holm. Allt verkade vara under kontroll och med Jerker som frontfigur, startade vi dagens etapp med mål i Horten vid Oslofjorden västra strand. Första stoppet kom redan efter en kvart, under motorvägsbron i Heberg. Regnställ på. Vi svor våra ramsor och med lite akrobatiska påklädningsövningar var vi redo att trotsa fader Pluvius. E-6-an till Håby norr om Udddevalla i regn är ju inte särskilt upphetsande och detta var endast en transportsträcka. Via Hällevadsholm och Bullarebygden på väg 165 började det svänga lite lagom. I riktning mot Halden med passage genom en obefintlig gränskontroll och vi strippade regnkläderna i samband med lunchen. Vidare till Moss för en halvtimma på färjan över ett blankt vatten till resans första övernattning. En liten apéretiff landade gott innan kvällens måltid, vilken bestod av tapas av sällan skådat slag och smak. Allt gick åt och ett par välkylda bärs släckte den hetaste kryddbranden.

Dag två bar det av mot ett för oss välkänt ställe, med undertecknad i täten. På mycket krokiga och backiga småvägar gasade vi mot Raulandsfjell och till min tidigare arbetskamrat Ivar Magnesen som numera driver ett litet fjällhotell. Vi körde bl.a sträckan Nes och Hvarnes som är en äventyrsväg i ordet rätta bemärkelse. Stannade till vid en skogstjärn, Solbergvannet, där vi upptäckte en bäverhydda men tyvärr hade byggmästaren sin lediga dag vid vårt besök. Vid en senare paus uppe på en bergskam mellan Valebjörg och Skomdal upptäckte vi att en uppfinningsrik stugägare hade skapat sin egen bad-oas i en vacker fors. Genom att ”skära” upp en liten kanal i berghällen leddes vatten in i en ”badtunna” i berget. En vackrare badplats får man leta efter. Någon vattendom lär det inte finnas men det tycktes fungera ändå. Via Skien, Drangedal, Åmot mot Raulandsfjell och här öppnade sig landskapet ordentligt och de snöhöljda fjällvidderna exponerades tillsammans med fjällsjöarna i ett strålande soligt landskap. Kvällen ägnades åt norska pizzor modell större, en vandring i omgivningarna där vi besökte sjön Totak som nu väntade på nytt friskt vatten från fjällmagasinen. Sjön regleras och fungerar som vattenreservoar för produktion av billig norsk vattenkraft. Vid strandkanten ligger byns gamla kyrka och kyrkogården vittnade om många människoöden i glesbygd från långt svunna tider. Anders besteg ensam skidbackens topp för att få sin dagliga motion. Väl nedkommen igen blev det tandemhoppning tillsammans med Jerker på anläggningens studsmatta ! Smidigt, graciöst…. njae, inte speciellt, men mycket roande för oss övriga. Sov gott i bra sängar och rymliga lägenheter. Efter en stadig frukost och lite snack med vår värd Ivar fortsatte vi under Anders ledning till torsdagens första etappmål Rjukan, via Hardangers omtalade vidder.

I de branta ravinerna ned mot Rjukan stannande vi för att på avstånd fotografera Norsk Hydros omtalade anläggning som startade kommersiell tillverkning av tungt vatten 1934. Lokaliseringen av fabriksanläggningen till Rjukan gjordes främst för den goda tillgången på elkraft. Vi beslutade oss för ett besök i anläggningen och vägen dit var hisnande. Över en träbrokonstruktion tog vi oss över en bråddjup ravin och vidare på enfilig serpentinväg upp till denna mäktiga anläggning med en fantastisk utsikt. I byggnadens innandömen kunde man studera den imponerande turbinhallen och en fotoutställning från den historiska krigsperioden då orten invaderades av de tyska styrkorna. Hjältarna från Telemark presenterades och som sig bör hade de sin berättigade hedersplats. En halvtimmeslång film avslutade besöket som fick oss att skänka en tacksamhetens tanke till den norska motståndsrörelsen och deras insats som hade historiskt avgörande inslag för hur världen fortsatt kom att se ut. I allians med England och USA stoppades den tyska ambitionen om att använda tungt vatten för ett förödande vapenslag. Dags för nedfärd på serpentinen och träbron. Tungan rätt i mun, ”low gear” anbefalld och öppet visir. Tack och lov, allt gick bra och så var det dags för tankning av raketbränsle inför uppskjutet på 1.400 meters höjd, förbi trädgränsen, över mäktiga vidder på mc-vägar i toppklass, vidare mot Rödberg där vi skulle övernatta. På vägen stannande vi till och hade ett försiktigt snöbollskrig. Lekkamraterna Anders och Jerker gjorde änglar i snön. Mer änglalika än så lär de väl aldrig bli. I Rödberg blev det inkvartering på byns hotell och magen längtade efter något gott. Tyvärr hade hotellets kök inte samma standard som rummen och måltiden blev en besvikelse. Själv beställde jag stekt rödspätta men det var max-panering och mini-spätta. En summering av dagen och alla var lite småsömniga efter en spännande etapp. Vi tyckte nog att Nisse verkade lite spänd inför fredagens ansvar, då det var hans tur att leda oss rätt i korsningarna. Med lugnande kamratstöd och lite antistressmedicin blev Nisse avslappnad igen och på fredagsmorgonen kickade vi igång resan mot nästa mål som var Vikersund.

Solen sken i kapp med Nisse som gjorde kraftiga nedlägg i kurvorna och de vackra vyerna avlöste varandra. Krokigt, upp och ned. Vägen var målet och vi fick vårt lystmäte väl tillgodosett. Framme i Vikersund väntade resans bästa mat och logi. Hotellet låg vackert intill strandkanten och båtkajen. Solsängar var utplacerade vid badviken och här samlades vi för att skölja ned resdammet, dagens händelser och Jerkers kvalitetsmärkta vitsar. En utmärkt minigolfbana lockade givetvis till spel. Efter en inledande diskussion om spelregler och paragrafer beslutades att vi skulle starta i åldersordning. Här blev det fel redan från början, vilket gjorde att man fick en mental blockering som störde inspelen. I golf gäller samma fysiska lagar som vid mc-körning. Man hamnar där man tittar. Sålunda var det ett par kamrater som hamnade utanför banan i riktning mot baren och matsalen, med ackompanjerande skrattsalvor från vänliga kollegor. Vem vann ? Jo det gjorde Ingvar ”Putten” Bengtsson tack vare ett mycket turbetonat närspel. Kvällen avslutades med en avslutande golfbankett och en mycket vällagad middag. Vi konstaterade att priset var lika saftigt som biffen.
Som etta i golfen var det givet att Ingvar skulle åka som nummer ett på lördagens etapp.

Vi och även Ingvar litar till fullo på hans GPS. Dock skulle det visa sig att vi fick göra några lappkast och nestorn i gänget, tillika banchefen Alruni fick korrigera vägvalet manuellt. Men som alltid, - hjälps man åt så blir det oftast bra. Ett större vägbygge i kombination med en regnskur, vägsalt, stenkross och stenmjöl höll på att stoppa vidare framfart i den norska geografin. Aldrig har vi, både mc och ryttare, varit så skitiga efter en mil på allmänna vägar. Bara att bita ihop och leka Storken och Bill och hoppas att någon regnskur skulle hjälpa oss med tvätten. Resans tyngsta minne blev det uppehåll vi gjorde vid Utöya. Vi ställde våra motorcyklar på en busshållsplats som låg strax intill den smala, c:a 200 meter korta vägen som ledde oss ned till bryggan, där fraktbåten MS Thorbjörn låg förtöjd. På bryggan låg fortfarande blommor. En blick ut mot ön fångade kursgårdens vita byggnad. På simavstånd kunde man på byggnadens fasad läsa Utöya. Den låg vackert i sluttningen, med badstranden i förgrunden. En mycket tragisk känsla kom smygande och grep tag i våra sinnen. Hur var det möjligt att denna idyll med sina ambitiösa ungdomar på ett ögonblick blev avrättade av en galning. I sanning, ett mycket omvälvande ögonblick, att på plats försöka bilda sig en uppfattning om tragedins verkliga omfattning. Med tunga steg vände vi åter och den branta backen tillbaks till våra motorcyklar kändes dubbelt tung. Det blev ovanligt tyst i gruppen och vi fortsatte nu mot dagens slutmål som var en campinglägenhet på Slövika Camping. Här fixade vi maten själva och än en gång besannades att; hjälps man åt så blir det oftast bra. xxx man i dubbelsängar, bäddsoffor och över/undersängar, tillsammans med packväskor hjälmar och mc-kläder kräver teamwork. Om det dessutom bara finns en toalett så är det viktigt med körordning och tålamod. Tankarna gick för ett ögonblick till livet i lumpen 1965. Allt funkade perfekt och det hemlagade käket (fryst pizza) och mjukost i tub smakade delikat.


Och så var det söndag morgon efter en natt med många besynnerliga ljud från gängets olika snarkofager. Resans banchef Alruni var tätkarl och styret riktades mot Sverige. Alruni var mycket välmemorerad och hade egna noter och kartor och vi kände oss trygga med reträtten. Mycket bra vägstandard och härliga svepande kurvor. Vid Oppen, nordväst om Grua började Alrunis bromljus lysa för ovanlighetens skull. Mängder av får uppehöll sig på vägen och utmed vägkanterna. Väldigt disciplinerat använde skocken vägkanterna för sina födosök och som sovplats. Ett omedelbart förtroende och samspel uppstod oss emellan. En får tacka för detta uppträdande och efter någon halvmil löste en färist upp vårt förhållande med ett kraftigt vibrato i skinkhalvorna. Någon herde såg vi aldrig till. Via Lilleström, Fetsund sökte vi oss mot Halden. Där sökte vi upp en avlägsen släkting till Jerker, vilken han aldrig tidigare träffat. Jerker stannande några timmar och vi övriga fortsatte mot nästa anhalt som var Rasta Nordby på den svenska sidan landsgränsen. Här hade vi bott förut och vi kände oss hemmastadda med en gång. Hela Nordby är under förändring då det nu byggs ett rekordstort handelscentrum. Den nya butiken får en yta av 10.000 m2 och skall betjäna 30.000 kunder varje vecka. Hela shoppingcentret är på 80.000 m2 inrymmande 110 butiker och med 3.500 parkeringsplatser. Noterbart är att i Nordby bor det färre än 200 personer ! Vår gemensamma reflektion blev sålunda; kan detta verkligen bära sig ?? Men det finns säkert en dyrbar konsultrapport som säger att detta är en lönsam satsning. Att det är frågan om en gränslös handel det kan vi vara överens om. Kvällen avslutade vi med lite gravöl, EM-fotboll och förberedelse för måndagens hemresa.


Undertecknad hade starkast hemlängtan och tog därför täten via västkustens kustpärlor, Tanumshede, Grebbestad, Fjällbacka, Lysekil, Henån, Stenungsund, Kungälv och Göteborg. Ingvar tog över och via gamla E-6 gick vi in för medvindslandning på Lizzies Café. Cirkeln var därmed sluten och allt hade gått bra. Inga incidenter, inga maskinfel och ingen ohälsa och någon hade lite slantar kvar i reskassan. Norge är dyrt, men inte så dyrt som ryktet säger. Kanske så är fallet på jet-setarnas Aakers Brygge i Oslo men inte så drastiskt ute på landsbygden.
För egen del så öppnade jag veckans post så fort jag slog mig ned vid köksbordet. Jag hade fått ett love-letter från Transportstyrelsen. Öppnade det och konstaterade att, citat: ”Fordonet med reg.nr XXW 710 BMW K 1200 GT är belagt med körförbud från och med den 2/6 p.g.a utebliven besiktning.” Med andra ord, jag hade kört olagligt 202 mil under en dryg vecka i Norge! Tur att man inte fastnade i någon poliskontroll eller i tullen. Som sagt, ”det man inte vet, det har man inte ont av”. Omgående drop-in-besök hos Carspekt Flygstaden och besiktningen var fixad och 320 kr mindre i plånboken. Kan jag möjligen ha glömt påminnelsen eller har den kommit på avvägar ? Skit samma, - mina norgeminnen med góa TOK-kompisar överskuggar det mesta. Har ni funderingar på en Norgetripp, kontakta gärna någon i gruppen så kan ni få tips.

I övrigt kan ni kolla under rubriken ”Fotoalbum” eller så klickar ni på den här länken ”reserapport”. så finner ni fler bilder från vår resa.

Bild

Önskar er alla en fin mc-sommar/semester.

Lars-Rune Ericsson

Återgå till "Egna Reseberättelser"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster