M30 48 kubik och B+

Här diskuterar du allt mellan himmel och jord

Moderatorer: Yngve Göransson, Hans J, Styrelsen

Meddelande
Författare
Lars-Rune Ericsson
Inlägg: 174
Blev medlem: fre 09 apr 2004, 19:09

M30 48 kubik och B+

#1 Inläggav Lars-Rune Ericsson » mån 24 sep 2012, 13:32

Sprids den möjligen genom virus, kanske som en bakterie, genom luften eller som kontamination från gamla skrifter, foton och böcker ? Ett är då säkert, åkomman tenderar numera att i allt större omfattning drabba det så kallade "köttberget", det vill säga den del av populationen som Per Nuder hånade mellan skål och vägg. Åkomman kallas nostalgi och som stundtals är förrädiskt behaglig och som skänker ljuva minnen och friserade sanningar om "på den tiden". Samtidigt blir man påmind om att utvecklingen rasar vidare i allt snabbare takt och att tiden för eftertanke och analys tycks krympa. Nostalgi....... smaka på ordet. Enligt Bonniers lexikon betyder ordet: "Mellankolisk längtan tillbaka till gångna tider".
Ett säkert sätt att bli nostalgismittad är att öppna ett gammalt fotoalbum. Doften av gammalt björnklister och fixeringsvätska är påtaglig och vips är man tillbaka till "den gamla goda tiden" då alla var "hederliga skattebetalare", när idrottsmännen ökade sin prestation med överkonsumtion av råa morötter och spring på myrar, när politiken var ärlig och polisen var en oomtvistad auktoritet. I skolan var det minsann ordning och reda, trots att någon kompis under stundom fick sänkt betyg i just ordning och uppförande. Ett gammalt skolfoto räckte den här gången för att trigga igång mixen av mellankoli och längtan tillbaks.
Låt oss kika lite i backspegeln och kolla vad som hände året 1952, då undertecknad började "fösteklassen" i Torups småskola, den 25 augusti. Självfallet var denna dag en av de största i ens liv och jag kan än i dag komma ihåg den obehagliga känslan av osäkerhet och spända nerver. Mina knä blev darriga och svaga, handflator och kinder blev varma, den nystrukna skjortan kliade på halsen och mitt i allt detta fnissade jag okontrollerat i tid och otid. Mina bästisar Göran och Margona gjorde mig sällskap på den kilometerlånga promenaden till Ågårdskrysset där den gula SJ-skolbussen hämtade oss. Det kom att bli en daglig resa på 5 km tur och retur mellan hemmet i Brännögård och skolan i Torup under sju år. Och visst var det hårda bud i skolan. Inledningsvis blev det de tio budorden. Min första lärarinna var Ruth Erlandsson, snäll men bestämd och hon hade en så vacker handstil att jag som 7-åring blev förälskad i denna kvinna med flätad hårknut och otroligt vackra händer. Hon var mycket religiöst lagd och Gud nåde den som använde sig av någon form av kraftuttryck ! Helt i linje med sin religiösa livsstil beordrade hon oss att stryka över bl.a det kraftfulla uttrycket "minsann" i kristendomsboken.
I betygsboken nederst på första sidan kunde jag med viss möda läsa följande uppmaning: "Barn, var flitig och uppför dig alltid så att du slipper anmärkningar i denna bok". Det klingade som bestämda ord i en 7-årings öron och var nog inte förhandlingsbart vare sig med mina föräldrar eller fröken Ruth. Som om denna förmaning inte vore nog. Mor och far läste högt från den fetstilta texten på sista sidan i nämnda betygsbok: "Barnen bör infinna sig i skolan på bestämd tid, rena och snygga samt medhava de böcker som för undervisningen erfordras. Barnen bör visa sin lärare lydnad och noggrant rätta sig efter de föreskrifter som givas dem, till åstadkommande av god ordning såväl inom som utom skolan, på vägen till och från sina hem". Kanske finns det liknande regelverk även i dag men tolkningen och efterlevnaden tycks variera inom ett ganska brett spektrum. Ja, - det var lite skolnostalgi och nu över till det som i övrigt skedde och som påverkade en sjuårig yngling, balanserande på livets första trappsteg.
-Snoddas, den tidens Christer Sjögren gjorde succé med Flottarkärlek i radioprogrammet Karusellen.
- Mopeder tillåts som körkortslöst motorfordon och jag återkommer till detta lite längre fram i texten.
- Rocky Marciano vann boxningens tungviktstitel som utmanare mot titelhållaren Joe Wallcott.
- En polis mördar nio personer i Skånska Hurva. I brev erkänner han också ett rånmord på en kvarnägare och därefter dränker han sig själv.
- Ingeborg Nyberg från Sundsvall, den tidens Lisa Nilsson gjorde succé i radioprogrammet Skansenkväll.
- Gunnar Hedlund, bondeförbundets ledare "glömde" att ta upp 8.100:- skattepliktiga kronor i sin makas deklaration. Han dömdes i domstol. I så motto tycks saker och ting inte ha förändrats så mycket.
- Nytt på frukostbordet, djupfryst apelsinjuice från Florida. Dock utan magvänliga bakterier och äkta fruktkött.
Detta var ett lite axplock om vad som hände 1952. Eftersom undertecknad har ett klappande hjärta för motordrivna tvåhjulingar vill jag återknyta till det där med mopedens inträde på de svenska vägarna. Nu blev det verklig fart på försäljnings och utvecklingsavdelningarna, bl. a hos vår lokala tillverkare Monark i Varberg. En ny moped med modellbeteckningen M30 togs fram och förfrågningarna ökade i omfattning. TFA tog fram en del förhandsuppgifter för publicering och beslutade om en provkörning fortast möjligt. Testrapporterna och skriverierna i fackpressen ökade intresset ytterligare.
M30 var en kopia av en tysk förebild som man med licens fick tillstånd att kopiera. Moppen var försedd med en 48 kubiks ILO-motor. I motorkåpan fanns den inbyggda utväxlingen och kraftöverföringen till bakhjulet via en kedja. Manöverutrustningen var helt koncentrerad till styrstången, där förutom handgasrulle och frikoppling med spärr, även fanns en anordning för flödning och chokning av förgasaren. M30 tillverkades i två utföranden, en lyxvariant med teleskopgaffel fram och swingsadel och priset var 845 :- kronor. En enklare variant fanns också, med förstärkt framgaffel och en vanlig cykelsadel. Priset sjönk då till 780 :- kronor. Introduktionen följdes upp av 53-ans modell Monarped-53. Den rönte så stort intresse att man testade den enligt dåtidens alla konster och regler. Låt mig göra följande utdrag från testrapporten:
- Man får en mc-känsla vad gäller körställning och väghållning. Dock icke vad gäller manövrering.
- Det moderna speedwaystyret gör att man sitter bakåtlutad och flyttar man sig långt bak mot sadelns bakkant är det bara att låta den kraftiga ILO-motorn arbeta på.
- Framgaffeln är av mc-typ och styrningen känns tung. Styret gör väsentligt långsammare balansrörelser än en vanlig cykel.
- Den stadiga styrningen innebär strålande vägegenskaper. Två timmars körning på isgropiga vägar resulterande inte i en enda slirning !
- När det gäller manöverutrustningen så fattas ingenting för den som är en smula motorintresserad.
- Gasreglaget är känsligt och vill man ha maximal acceleration och effektutbyte bör man "följa" med gasen och inte ge motorn för mycket.
- Varg-Olle Nygren rekommenderar den nämnda gastekniken och påpekar att mopedernas små motorer måste behandlas med en mycket varsammare hand än stora.
Vad mer kan nämnas från testkörningen ? Jo.... att stänket från de dyblöta vägarna varken kom in på kläderna, motorn eller på mopedens lackerade detaljer och i mindre utsträckning på kedjeskyddet. Detta visar på en genomtänkt utformning av skärmarna. Backprovet visade att ILO-motorn tycks kunna plågas hur mycket som helst och Monarpeden ligger på den övre halvan bland de segaste backtagarna. Slutsatsen av provkörningen sammanfattas så här: En bekväm, sportig och snygg moped, som skänker sin ägare självförtroende och glädje"
Tänk ändå så enkelt det var förr. Var man lite deppig och med ett sviktande självförtroende så var det bara att punga ut med 845 :- kronor på en Monarped. Motsvarar väl en halvtimmes KBT-gympa hos en psykolog i dag. Men det måste ha varit fan så mycket roligare !
Avslutningsvis, - detta var en nostalgitripp till femtiotalet. Som skolpojke beundrade man dessa fartvidunder = mopeder och en av dåtidens fartfantomer var ju Varg-Olle som till och med gjorde expertutlåtande om hur man bäst skulle gasa Monarpeden. Att han numera, 60 år senare. är hedersmedlem i vår TOK-klubb gör ju den här nostalgiresan än mer intressant. Att han nyligen 83 år ung körde 215 mil på rekordfart, under 24 timmar, visar att han fortfarande är expert på hur man bäst vrider på gasrullen !
Höstdagarna rinner nu iväg och snart är det dags att dra vintertäcket över hojen. Plöstligt blir det några håltimmar på onsdagarna och vad vore lämpligare än att samla kompisgänget, plocka fram lite gamla foton och göra nostalgiresor inne i stugvärmen, på caféet eller kvarterskrogen ?! Kanske upptäcker ni att det hänt en hel del spännande saker sedan tiden då det begav sig. På både gott och ont.
Hälsningar
Lars-Rune Ericsson.

Återgå till "Övrigt Snack"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster